Danish Mohammed Cartoons: Drawings of Mohammed

Citat från "JUDISK KRÖNIKA", Nr. 1, februari, 1988:
"I en tidigare rapport till Socialistiska Internationalen om antisemitismen i Sovjet citeras en artikel i en sovjetisk tidning där man kan läsa följande:
"Sionismen består av ett osynligt, men stort och mäktigt imperium av finans- och industrimän, ett imperium som inte återfinns på någon världskarta, men som existerar och opererar överallt i det kapitalistiska lägret. Sionismens anhängare bland de amerikanska judarna äger 80 % av de lokala och internationella informationsorganen."
Ungefär samtidigt skriver Sigbert Axelson i en artikel i tidskriften Kristet Forum:
"Sionisterna är vana att totalt dominera Västvärldens massmedia, och de är säkra på sin hegemoni i det avseendet. De brukar lyckas i sina föresatser att förhindra information till folkets breda lager."
I en nyutkommen bok av DNs tidigare Mellanöstern-korrespondent Åke Ringberg "Blodet i Beirut" skriver författaren om den judiska minoriteten i USA:
Judarnas maktställning är "ett hot mot yttrandefriheten och en öppen debatt" och "detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot, mordbrand, smädelser, sabotage av offentliga möten" etc.
Och i Radio Islam låter det så här:
"Den sionistiska propagandans grepp om viktiga opinionsmedia bygger på vissa förberedande operationer: Att sionisterna skaffat sig nära nog total kontroll över amerikansk film, TV, press och bokproduktion, som sprids över hela världen. Sionisterna i bland annat Sverige har målmedvetet lyckats placera sina trogna anhängare på strategiskt viktiga poster i opinionsmedia...""


SIONISMEN LEGITEMERAR ANTISEMITISM
Denna grundinställning, som man möter ideligen hos de ledande sionisterna, t ex hos den moderna sionismens grundare Theodor Herzl, överensstämmer helt med den klassiska

antisemitismens inställning till judarna. Detta insåg tidigt några framstående SS-män, däribland Leopold von Mildenstein, som med SS-ledaren Heinrich Himmlers samtycke, for två gånger - 1933 och 1934 - i sällskap med sionistiska funktionärer till Palestina, varefter han i den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels tidning "Der Angriff" skrev flera reportage om de judiska bosättningarna och sionismens kampvilja i de mest hänförda ordalag. Förbrödringen mellan de ledande nazisterna och de aktivistiska sionisterna var stor och hjärtlig: nazisterna såg en fin möjlighet öppnas att skeppa i väg sina judar och sionisterna såg naturligtvis en möjlighet att få fart på invandringen till Palestina samtidigt som de kunde få bättre kontroll över motspänstiga judar som betraktade sig som tyskar...
Den 23 december 1935 publicerade Goebbles tidning "Der Angriff" en intervju med ordföranden för den tyska statssionistiska föreningen, Georg Kareski, där denne sionistledare i varma ordalag hälsade de nazistiska Nürnberglagarna välkomna som en uppfyllelse av sionismens önskemål. Särskilt glad och tacksam var Kareski över att Nürnberglagarna strängt förbjöd sexuella förbindelser mellan "arier" och "judar", eftersom blandrasigt folk är ett sådant otyg och en sådan olycka. Det hör till saken att den kanske mest aggressiva av alla nazistiska antisemiter, Julius Streicher - densamme som senare dömdes för brott mot mänskligheten i segermakternas Nürnbergprocess till döden genom hängning - ägnade ett helt nummer av sin tidning "Der Stürmer" åt att prisa de antisemitiska Nürnberglagarna av år 1935 som en uppfyllelse av "judiska önskemål" genom att citera långa passager från de judiska lagstiftarna Esra och Nehemja i Gamla

Testamentet. Den ledande tyske antisemiten och den ledande tyske sionisten var sålunda hjärtligt överens. Också Alfred Rosenberg - han hängdes också för brott mot mänskligheten i Nürnbergprocessen - uttryckte sin förtjusning i sin bok "Blut und Ehre", en av nazismens kampskrifter "Sionismen", förklarade riksledaren Alfred Rosenberg med kraft, "måste i handling understödjas för att vi årligen skall kunna få i väg ett visst antal judar till Palestina eller över huvudtaget få i väg dem över gränserna."
SIONISMENS NÄRA SAMVERKAN MED NAZISTISKA SS
År 1933 slöts ett särskilt avtal mellan den tyska nazistregeringen och den sionistiska centralorganisationen, den så kallade Haavara-överenskommelsen, där alla judar som var villiga att utvandra från Tyskland erbjöds att utföra ur Tyskland en större del av deras förmögenhet till just Palestina. För detta ändamål inrättade det nazityska finansdepartementet i Berlin en särskild Palestinabyrå, kallad Paltreu, vilket ledde till att den judiska utvandringen från Tyskland till Palestina steg så brant, att många araber började allvarligt misstänka att Hitler själv var jude och förtäckt sionist.
I slutet av februari 1937 sammanträffade Feiwel Polkes, en representant för Haganah, den största sionistiska kampgruppen som utgjorde kärnan till den israeliska armén, med Leopold Mildensteins efterträdare Herbert Hagen och dennes medarbetare inom SS, en viss Adolf Eichmann. Mötet ägde rum på en vinrestaurant Traube i Berlin under hjärtlig samvaro, varvid främst diskuterades hur man bäst skulle kunna överlista de brittiska mandatmyndigheternas stränga lagliga inskränkningar i invandringen till Palestina.
189
Polkes föreslog att den judiska utvandringen från Tyskland skulle uteslutande ske till Palestina, inte till något annat land. Som motprestation erbjöd sionistiska Haganahs representant Polkes att förse SS:s säkerhetstjänst, SD under chefskap av Himmlers förtrogne Reinhard Heydrich med "alla tänkbara hemliga uppgifter och samtidigt i hela Främre Orienten verksamt främja Tysklands intressen". På hösten samma år - alltså 1937 - begav sig Hagen och Eichmann till Kairo för att fortsätta förhandlingarna med Haganahs representant Polkes. Att förhandlingarna strandade berodde främst på att flertalet tyska judar föredrog att utvandra till andra länder, vilket sionisterna ogillade.
Det kan dock vara av intresse att nämna, att SS:s ledande organ, veckotidningen "Das Schwarze Korps" av den 15 maj 1935 skrev på ledande plats: "De dagar är inte långt avlägsna förrän Palestina kommer att hälsa välkomna sina förlorade söner. Vi önskar dem lycka till, och den nya tyska statens välvilja är med er!" (Litteraturen om detta ämne är redan ganska omfattande, utöver skrifter av Klaus Polkehn, Heinz Höhne och Jakob Agus kan nämnas Andreas Bliss: "Der Stopp der Endlösung", Seewald, Stuttgart 1966, och Jörg von Uthtmann: "Doppelgänger, du bleicher Geselle", Seewald 1976).
Det står utom varje skymt av tvivel att nazismen och sionismen inte bara är ideologiskt nära befryndade utan de har även politiskt samverkat för gemensamma mål: att särskilja judar från sina frändefolk i olika länder och att upprätta en särskild judisk stat i Palestina! Alltså, när sionismen i sin propaganda söker framställa sig som nazismens värsta fiende är detta bara en av sionismens
190
många historielögner och försök att blanda bort korten.



Låt oss erinra om vad Israels i hela västvärlden så uppburna premiärminister Golda Meir en gång sade: "Det finns inga palestinier". Ett sådant förnekande av palestiniernas existens, detta folk vars land Golda Meirs och sionismens Israel hade stulit från just palestinierna, är tydligaste möjliga

exempel på verkligt folkmord: ett folk tar ett annat folks land och förnekar sedan det bestulna folkets existens. Och det finns naturligtvis en logik i detta israeliska förnekande av palestiniernas existens. För om palestinierna aldrig har funnits, så har ju sionisterna inte kunnat ta deras land och inte heller kunnat fördriva 750 000 palestinier 1948 och sedan förtrycka de kvarvarande palestinierna: de finns ju inte, det är bara fantomer, helt avhumaniserade varelser, som bara är i vägen för det utvalda herrefolket i det av dess Gud utlovade landet: dvs Palestina, där de upprättat sin judiska stat Israel, som f.ö. betyder folket som strider med Gud - se judendomens Torah, Första Moseboken, 32 kapitlet, verserna 24-28.

Citat från "JUDISK KRÖNIKA", Nr. 1, februari, 1988:
"I en tidigare rapport till Socialistiska Internationalen om antisemitismen i Sovjet citeras en artikel i en sovjetisk tidning där man kan läsa följande:
"Sionismen består av ett osynligt, men stort och mäktigt imperium av finans- och industrimän, ett imperium som inte återfinns på någon världskarta, men som existerar och opererar överallt i det kapitalistiska lägret. Sionismens anhängare bland de amerikanska judarna äger 80 % av de lokala och internationella informationsorganen."
Ungefär samtidigt skriver Sigbert Axelson i en artikel i tidskriften Kristet Forum:
"Sionisterna är vana att totalt dominera Västvärldens massmedia, och de är säkra på sin hegemoni i det avseendet. De brukar lyckas i sina föresatser att förhindra information till folkets breda lager."
I en nyutkommen bok av DNs tidigare Mellanöstern-korrespondent Åke Ringberg "Blodet i Beirut" skriver författaren om den judiska minoriteten i USA:
Judarnas maktställning är "ett hot mot yttrandefriheten och en öppen debatt" och "detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot, mordbrand, smädelser, sabotage av offentliga möten" etc.
Och i Radio Islam låter det så här:
"Den sionistiska propagandans grepp om viktiga opinionsmedia bygger på vissa förberedande operationer: Att sionisterna skaffat sig nära nog total kontroll över amerikansk film, TV, press och bokproduktion, som sprids över hela världen. Sionisterna i bland annat Sverige har målmedvetet lyckats placera sina trogna anhängare på strategiskt viktiga poster i opinionsmedia...""

Presstalesmannen för den sionistiska fredsrörelsen Oz ve Shalom, Yehezkel Landau, har i en intervju sagt följande:
"Vår sionistiska dröm kan bli en mardröm om vi inte förstår begränsningen i Israels vilja att dominera andra människor."
Israel Shahak, ordförande i det s k Förbundet för de mänskliga rättigheterna, säger i sin bok Le Racisme de I'Etat d'Israel följande:
"Som ett offer för nazismen, vilken jag fördömer, känner jag det som min plikt att fördöma judisk nazism. Jag tvekar inte att säga att judarna i Israel - och med dem majoriteten av världens judar - just nu undergår en process av nazifiering ... Tyskarna som levde under Hitler borde ha tagit sitt liv hellre än att bli nazister. För mig råder samma förpliktelse, som jude i Israel i dag" (s.88 och 267). På bokomslagets baksida står följande: "Författaren av denna bok är hotad till döden av de israeliska fascisterna ..." Israel Shahak är kemilärare vid hebreiska universitetet och bosatt i Västra Jerusalem.



Golda Meir, som också var Israels premiärminister och även ledare för det israeliska arbetarpartiet, visade det fullständiga föraktet för palestinierna genom att förneka deras existens. "Det finns inga palestinier", sade hon. Själva namnet Palestina är en nagel i ögat på sionisterna, eftersom det är härlett från filisteerna, ett folk som fanns utmed hela kustlandet långt innan israeliterna en gång kom till Palestina - enligt deras egen bibel, som de betraktar som sin historiebok.
Chaim Weizmann, ordförande för den judiska agenturen i Palestina under den brittiska mandatperioden och sionist-ledare och sedan Israels förste statspresident, uttalade sitt arroganta förakt för araber och muslimer till den brittiske utrikesministern Arthur Balfour den 30 maj 1918. Weizmann sade:
"Araberna, som är ytligt sluga och snabba i repliken, dyrkar en sak och endast en sak: makt och framgång ... De brittiska myndigheterna, som bör väl känna till arabernas förrädiska natur, bör ständigt se upp mycket noga. Ju rättvisare den engelska regimen försöker vara, desto mer arroganta blir araberna ... För närvarande - alltså år 1918 - ser det ut som om det skulle bli ett arabiskt Palestina, om det fanns ett arabiskt folk i Palestina. I själva verket kommer det inte att bli så, eftersom feltahen, den arabiska jordbrukaren, befinner sig minst fyra århundraden efter i utvecklingen, och eftersom den styrande klassen araber är obildade, oupp-

fostrade, giriga och lika opatriotiska som lata och allmän ineffektiva."
Dr A Carlebach, chefredaktör för den inflytelserika israeliska tidningen Máariv, säger den 7 oktober 1955 i sin tidning följande:
"Islam är fienden till all fruktbar tanke, alla verkliga initiativ och alla produktiva idéer. Islam har inte åstadkommit något gott i det förflutna, och kommer aldrig heller att göra det i framtiden. Islam representerar mörk reaktion för hundratals miljoner mänskliga varelser."
Detta säger alltså en ledande israelisk journalist - okunnigheten, arrogansen och föraktet kan inte vara större.
Och detta förakt för araber och muslimer är mycket utbrett bland den judiska befolkningen i Israel och blir bara allt värre med åren, enligt ett flertal opinionsundersökningar. År 1970 ansåg 23% av Israels judar att de kände sig besvärade om de skulle behöva sitta vid ett bord intill en arab på samma arbetsplats, 54% om deras barn skulle undervisas av en arabisk lärare i skolan, 74% om deras barn blev nära vänner med en eller flera araber. År 1985 hade dessa siffror genomsnittligt stigit med 15% - alltså rasfördomarna bara ökar bland den judiska befolkningen i Israel!
Inte undra på, när så gott som alla de ledande sionisterna - de må vara politiker eller publicister - uttalar sitt ohöljda förakt för araber och muslimer! Så är det ställt med "demokratin Israel", som Per Ahlmark och andra sionistiska propagandister lovprisar och till varje pris vill försvara mot kritik!