Vad är AIPAC och vem är AIPAC, världen??.Vad och vem är USAs kongress,USA??.
Var är Palmes politik??.
Var är Palmes Sverige??.
Mona ,, Var är Palmes Politik,Mona???.Var är Palmes vänner ,sverige och rättvisan??..Vad sa Palme om allt?? Och Sveriges utrikespolitik??.
Vi kommer aldrig att glömma Palme, Palmes tankar, Palmes ord och Palmes samvete..
Palme var den bästa och den sista..Palme var politiken och politiken var Palme..Palme var freden , friheten och folkrätten…Palme var Sveriges fakta till hela världen..Var är Palme ,Mona ?? Vem har skjutit sista skottet mot Palme???
Ska vi se Palmes politik leva igen ??Alla ska kunna Palmes politik .Alla ska lära sig Palmes politik..Alla ska älska Palmes politik..Alla ska leva med Palmes vilja.Politiken är att vilja, sa Olof Palme..Vi väntar på dig ,Olof Palme!..Tack, Mona..
Jack Straw's Secret varning till Tony Blair om Irak
Michael Smith
En "hemlig och personliga" brev från Jack Straw 25 03 2002, dåvarande utrikesminister, att Tony Blair avslöjar graverande tvivel i hjärtat av regeringen om Blairs planer för Irak ett år innan kriget började.
I brevet, av vilket en kopia offentliggörs för första gången i dag, varnade statsministern att målet för ett militärt ingripande i Irak var av tvivelaktig legalitet och skulle finnas någon garanti för en bättre framtid för Irak, även om Saddam Hussein togs bort.
Den sändes 10 dagar innan Blair mötte George Bush, då den amerikanske presidenten, i Crawford, Texas, i april 2002. Dokumentet innebär klart att Blair redan planerar för ett militärt ingripande trots att han fortsatte att hävda att den brittiska allmänheten för nästan ett år att inga beslut hade fattats.
Skrivelsen kommer att vara en central del av den bevisning som Chilcot utredning om Irakkriget när det frågor Straw denna vecka.
Stoppa Israel nu..Stoppa Israel nu..Stoppa AIPAC nu..Titta hela tiden på www.aljazeera.net...Bara fakta om allt.Bara fakta....
söndag 24 januari 2010
tisdag 12 januari 2010
Israel styr svenska media-ordfront 12 2005-.
Israels regim styr svenska medier
Svenska medier friserar bilden av världens mest välbevakade konflikt, den mellan Israel och palestinierna. Israels regim har de senaste åren drivit en framgångsrik kampanj för att styra rapporteringen. Det handlar om inskränkningar i journalisters rörelsefrihet och statlig censur på plats, och lobbying mot redaktioner hemma i Sverige. Johannes Wahlström har träffat en rad namnkunniga svenska korrespondenter som vittnar om hur rapporteringen vinklas.
Av Johannes Wahlström
» Läs mer
Svenska medier friserar bilden av världens mest välbevakade konflikt, den mellan Israel och palestinierna. Israels regim har de senaste åren drivit en framgångsrik kampanj för att styra rapporteringen. Det handlar om inskränkningar i journalisters rörelsefrihet och statlig censur på plats, och lobbying mot redaktioner hemma i Sverige. Johannes Wahlström har träffat en rad namnkunniga svenska korrespondenter som vittnar om hur rapporteringen vinklas.
Av Johannes Wahlström
» Läs mer
fredag 1 januari 2010
Israels brott måste stoppas ,USA och FN.
Ökad press på att Israel
ställs till svars för Gaza Kraven på en oberoende internationell
undersökning om
krigsbrott under kriget i Gaza
ökar när allt fler vittnesmål om
omfattande övergrepp mot
den palestinska civilbefolkningen
under operationen
Gjutet bly läggs fram.
Den senaste veckan har uppgifter
som stärker misstanken om israeliska
krigsbrott i samband med kriget
i Gaza kommit i en strid ström,
liksom kraven på en internationell
och oberoende undersökning.
Som en slags illustration av
övergreppen mot palestinier kom i
söndags nyheten om israeliska soldaters
förkärlek för specialtryckta
t-shirtar. En av de mest populära
efter kriget i Gaza visar ett sikte
inställt på en gravid palestinsk
kvinna. Texten: ”Ett skott, två
döda”. En annan t-shirt har siktet
inställt på ett barn. Texten: ”Ju
mindre, desto svårare”.
Nyheten kom bara några dagar
efter att israeliska soldaters egna
vittnesmål väckt stor debatt i Israel.
Bland vittnesmålen som publicerades
i den israeliska tidningen
Haaretz finns följande: ”Vi skulle
gå upp våning för våning, och alla
personer vi identifierade skulle vi
skjuta” och ”Från ledningen sade
man att det var tillåtet eftersom
alla som var kvar i sektorn och
inne i Gaza City i princip var
dömda, terrorister, eftersom de
inte hade flytt”. En annan soldat
berättar om att de överösts med
religiöst material innan operationen
inleddes: ”deras budskap var
klart: Vi är det judiska folket, vi
kom hit genom ett mirakel, Gud förde oss tillbaka till det här landet
och nu måste vi kämpa för att kasta
ut icke-judarna som är i vägen för
vår erövring av detta heliga land”.
Den israeliska armén reagerade
genast på uppgifterna. Två undersökningar
tillsattes, liksom en
massiv misskrediteringskampanj
mot budbäraren, mannen som
samlade ihop vittnesmålen, Danny
Zamir.
BARA NÅGRA DAGAR tidigare hade 16
av världens mest erfarna utredare
och domare, bland dem personer
som varit med och utrett brott mot
internationell rätt i Darfur, Kosovo
och Östtimor, krävt en fullständig
undersökning av påstådda
krigsbrott i Gaza.
Även Human Rights Watch
uppmanade i förra veckan EU:s
utrikesministrar att driva kravet på
en internationell undersökning –
att inte göra det skulle innebära en
oförsvarlig dubbelmoral i tillämpningen
av internationell rätt,
menade organisationen.
I mitten av förra veckan sade
också FN:s specielle rapportör för
mänskliga rättigheter på de palestinska
områdena, Richard Falk, att
Israels offensiv ”verkar utgöra ett
krigsbrott av den största magnituden
under internationell rätt” och
i måndags lade han fram en rapport
i vilken han också menar att
Israels blockad av Gaza skulle
kunna utgöra brott mot mänskligheten.
Även i Sverige framfördes i
förra veckan krav på en oberoende
och fullständig undersökning i
samband med ett seminarium om
Gaza som anordnades av Diakonia
Diakonia,
Amnesty, Kvinna till Kvinna
och Rädda Barnen i Stockholm.
Då berättade Brian Dooley från
Amnestys undersökningsteam i
Gaza om Israels olagliga användning
av vit fosfor och pilformade
”flechetter” mot civilbefolkningen,
och om ny kubliknande ammunition,
1,5 gånger 1,5 millimeter,
tusentals packade i en och samma
missil. De perforerar metall och är
oerhört svåra att operera bort efter
att en människa träffats av dem. ”Vi hittade gott om
bevis för vad som
utgör krigsbrott.”
Brian Dooley, Amnesty– Vi hittade gott om bevis för
vad som utgör krigsbrott, sammanfattade
Dooley.
Informationen har fortsatt i en
strid ström. I måndags publicerade
den brittiska tidningen The Guardian
flera filmer som de menar ger
stöd åt anklagelserna om att Israel
använt sig av palestinska barn som
mänskliga sköldar. Representanter
för den israeliska armén nekade till
anklagelserna.
OLIKA LÖSNINGAR PÅ vad som bör
göras har lagts fram. Flera efterlyser
en FN-tillsatt kommission, att
undersöka båda parters brott. Klart
är att pressen på Israel ökat den
senaste veckan, och med det växer
möjligheten att en internationell
undersökning faktiskt blir av.
BELLA FRANK
bella.frank@arbetaren.se
ställs till svars för Gaza Kraven på en oberoende internationell
undersökning om
krigsbrott under kriget i Gaza
ökar när allt fler vittnesmål om
omfattande övergrepp mot
den palestinska civilbefolkningen
under operationen
Gjutet bly läggs fram.
Den senaste veckan har uppgifter
som stärker misstanken om israeliska
krigsbrott i samband med kriget
i Gaza kommit i en strid ström,
liksom kraven på en internationell
och oberoende undersökning.
Som en slags illustration av
övergreppen mot palestinier kom i
söndags nyheten om israeliska soldaters
förkärlek för specialtryckta
t-shirtar. En av de mest populära
efter kriget i Gaza visar ett sikte
inställt på en gravid palestinsk
kvinna. Texten: ”Ett skott, två
döda”. En annan t-shirt har siktet
inställt på ett barn. Texten: ”Ju
mindre, desto svårare”.
Nyheten kom bara några dagar
efter att israeliska soldaters egna
vittnesmål väckt stor debatt i Israel.
Bland vittnesmålen som publicerades
i den israeliska tidningen
Haaretz finns följande: ”Vi skulle
gå upp våning för våning, och alla
personer vi identifierade skulle vi
skjuta” och ”Från ledningen sade
man att det var tillåtet eftersom
alla som var kvar i sektorn och
inne i Gaza City i princip var
dömda, terrorister, eftersom de
inte hade flytt”. En annan soldat
berättar om att de överösts med
religiöst material innan operationen
inleddes: ”deras budskap var
klart: Vi är det judiska folket, vi
kom hit genom ett mirakel, Gud förde oss tillbaka till det här landet
och nu måste vi kämpa för att kasta
ut icke-judarna som är i vägen för
vår erövring av detta heliga land”.
Den israeliska armén reagerade
genast på uppgifterna. Två undersökningar
tillsattes, liksom en
massiv misskrediteringskampanj
mot budbäraren, mannen som
samlade ihop vittnesmålen, Danny
Zamir.
BARA NÅGRA DAGAR tidigare hade 16
av världens mest erfarna utredare
och domare, bland dem personer
som varit med och utrett brott mot
internationell rätt i Darfur, Kosovo
och Östtimor, krävt en fullständig
undersökning av påstådda
krigsbrott i Gaza.
Även Human Rights Watch
uppmanade i förra veckan EU:s
utrikesministrar att driva kravet på
en internationell undersökning –
att inte göra det skulle innebära en
oförsvarlig dubbelmoral i tillämpningen
av internationell rätt,
menade organisationen.
I mitten av förra veckan sade
också FN:s specielle rapportör för
mänskliga rättigheter på de palestinska
områdena, Richard Falk, att
Israels offensiv ”verkar utgöra ett
krigsbrott av den största magnituden
under internationell rätt” och
i måndags lade han fram en rapport
i vilken han också menar att
Israels blockad av Gaza skulle
kunna utgöra brott mot mänskligheten.
Även i Sverige framfördes i
förra veckan krav på en oberoende
och fullständig undersökning i
samband med ett seminarium om
Gaza som anordnades av Diakonia
Diakonia,
Amnesty, Kvinna till Kvinna
och Rädda Barnen i Stockholm.
Då berättade Brian Dooley från
Amnestys undersökningsteam i
Gaza om Israels olagliga användning
av vit fosfor och pilformade
”flechetter” mot civilbefolkningen,
och om ny kubliknande ammunition,
1,5 gånger 1,5 millimeter,
tusentals packade i en och samma
missil. De perforerar metall och är
oerhört svåra att operera bort efter
att en människa träffats av dem. ”Vi hittade gott om
bevis för vad som
utgör krigsbrott.”
Brian Dooley, Amnesty– Vi hittade gott om bevis för
vad som utgör krigsbrott, sammanfattade
Dooley.
Informationen har fortsatt i en
strid ström. I måndags publicerade
den brittiska tidningen The Guardian
flera filmer som de menar ger
stöd åt anklagelserna om att Israel
använt sig av palestinska barn som
mänskliga sköldar. Representanter
för den israeliska armén nekade till
anklagelserna.
OLIKA LÖSNINGAR PÅ vad som bör
göras har lagts fram. Flera efterlyser
en FN-tillsatt kommission, att
undersöka båda parters brott. Klart
är att pressen på Israel ökat den
senaste veckan, och med det växer
möjligheten att en internationell
undersökning faktiskt blir av.
BELLA FRANK
bella.frank@arbetaren.se
Om Israels blodbad och USAs utrikespolitik.
Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan. Israels blodbad i Gaza: Barack Obamas och George Bushs utrikespolitik
Skrivet av Lennart on December 27, 2008
Posted Under: Mellanöstern, President Obama Skillnaden mellan Barack Obamas och George Bushs utrikespolitik kommer mer att ligga i stilen än i realiteten.
Även om Barack Obama inte har skrivit under på den neokonservatism som dominerade George Bushs första fyra år vid makten så betyder den inrikespolitiska och geopolitiska realiteten att Obama i stort kommer att fortsätta på George Bushs utstakade väg.
Mycket tydert.ex. på att USA kommer att stanna i Irak i många decennier med en permanent styrka på någonstans mellan 40 000 och 70 000 soldater som visserligen kommer att kallas “rådgivare” som i Vietnam men som ändå kommer att vara en regelrätt ockupationsarmé.
Obamas Pentagon kommer också att fortsätta kontrollera Iraks underrättelsetjänst och givetvis dess militär. Amerikanska företag kommer att spela en viktig roll i landets ekonomi.
Obama kommer också att eskalera i Afghanistan, vilket om tre veckor kommer att bli det krig som kommer att definiera hans presidentperiod, precis som Irak har blivit det krig vi alltid kommer att förknippa med George Bush.
Det har heller aldrig rått det minsta tvivel om att Obama till 100% stöder Israels ockupation av Palestina.
Hörnstenen för Obamas politik i Mellanöstern är Israels säkerhet, och det betyder i klartext att han liksom president Bush kommer att stödja bombangrepp som det idag som har dödat flera hundra Palestinier.
Den amerikanska kongressen står till 100% bakom Israel och dess politik och Obama kommer endast att försvaga sin och demokraternas ställning inför nästa kongressval om han på något sätt avviker från Israels traditionella linje av bombangrepp och krypande kolonisering.
Det betyder att det kommer att bli Israel som bestämmer Obamas politik i Mellanöstern och inte tvärt om. Dagens blodiga bombangrepp på Palestina är en klar signal till Obama att inte försöka trotsa Israel.
Och Obama är inte dummare än att han inser att han måste sluta upp bakom Israel.
Samtidigt är det viktigt att inse att hela Mellanöstern kan se bilderna från dagens blodiga angrepp via Al Jazeera. Obama kan prata hur mycket han vill om förändringar men verkligheten är att hans må i Mellanöstern kommer att vara lika nära allierade med Israels som George Bushs har varit.
Axplock från den svenska pressen:
Dagens Nyheter: Många dödsoffer i flyganfall mot Gaza
DN.se – Världen: Många dödsoffer i flyganfall mot Gaza
Skrivet av Lennart on December 27, 2008
Posted Under: Mellanöstern, President Obama Skillnaden mellan Barack Obamas och George Bushs utrikespolitik kommer mer att ligga i stilen än i realiteten.
Även om Barack Obama inte har skrivit under på den neokonservatism som dominerade George Bushs första fyra år vid makten så betyder den inrikespolitiska och geopolitiska realiteten att Obama i stort kommer att fortsätta på George Bushs utstakade väg.
Mycket tydert.ex. på att USA kommer att stanna i Irak i många decennier med en permanent styrka på någonstans mellan 40 000 och 70 000 soldater som visserligen kommer att kallas “rådgivare” som i Vietnam men som ändå kommer att vara en regelrätt ockupationsarmé.
Obamas Pentagon kommer också att fortsätta kontrollera Iraks underrättelsetjänst och givetvis dess militär. Amerikanska företag kommer att spela en viktig roll i landets ekonomi.
Obama kommer också att eskalera i Afghanistan, vilket om tre veckor kommer att bli det krig som kommer att definiera hans presidentperiod, precis som Irak har blivit det krig vi alltid kommer att förknippa med George Bush.
Det har heller aldrig rått det minsta tvivel om att Obama till 100% stöder Israels ockupation av Palestina.
Hörnstenen för Obamas politik i Mellanöstern är Israels säkerhet, och det betyder i klartext att han liksom president Bush kommer att stödja bombangrepp som det idag som har dödat flera hundra Palestinier.
Den amerikanska kongressen står till 100% bakom Israel och dess politik och Obama kommer endast att försvaga sin och demokraternas ställning inför nästa kongressval om han på något sätt avviker från Israels traditionella linje av bombangrepp och krypande kolonisering.
Det betyder att det kommer att bli Israel som bestämmer Obamas politik i Mellanöstern och inte tvärt om. Dagens blodiga bombangrepp på Palestina är en klar signal till Obama att inte försöka trotsa Israel.
Och Obama är inte dummare än att han inser att han måste sluta upp bakom Israel.
Samtidigt är det viktigt att inse att hela Mellanöstern kan se bilderna från dagens blodiga angrepp via Al Jazeera. Obama kan prata hur mycket han vill om förändringar men verkligheten är att hans må i Mellanöstern kommer att vara lika nära allierade med Israels som George Bushs har varit.
Axplock från den svenska pressen:
Dagens Nyheter: Många dödsoffer i flyganfall mot Gaza
DN.se – Världen: Många dödsoffer i flyganfall mot Gaza
Tala,skriv om Israels kärnvapen,FN!!
maj 1948 utropades en egen självständig stat av judiska invandrare i vad som fram till dess varit det brittiska FN-mandatet Palestina (vilket under första världskriget erövrats från det sönderfallande osmanska riket).
Omedelbart angreps den nya staten av sina arabiska grannar, som blev grundligt besegrade. Israel är resultatet av den sionistiska rörelsens komplicerade dröm om ett eget territorium för världens förföljda judar i förskingringen, den så kallade diasporan. Österrikaren Theodor Herzl, rörelsens grundare, tänkte sig ett judiskt hemland, som hade kunnat bli Madagaskar eller Uganda, om respektive kolonialmakt, Frankrike och Storbritannien, som kontrollerade de territorierna, samtyckt.
Efter andra världskriget ställde de judiska bosättarna i Palestina segrarmakterna inför ett faktum som höll på att fullbordas. Nazityskland hade utrotat sex miljoner judar utan att den allierade sidan lyft ett finger för att hindra Förintelsen.
Skamkänslor hos de allierade gjorde dem beredda att godkänna staten Israels tillkomst i det brittiska Palestinamandatet och bortse från att där redan fanns en inhemsk, arabisktalande, palestinsk befolkning. I kriget 1948 drevs åtminstone 700 000 palestinier bort från vad som blev israeliskt territorium. Samma år mördades FN:s sändebud Folke Bernadotte av israeliska terrorister ur den så kallade Sternligan, som fruktade att Bernadotte skulle övertyga FN:s generalförsamling att kräva ett avsevärt reducerat Israel.
Bland Bernadottemordets planläggare befann sig Yitzak Shamir, sedermera Israels premiärminister. En annan tidig terrorist, Menachem Begin, vars rörelse Irgun 1946 sprängde King David Hotel, brittiska kolonialförvaltningens högkvarter i Jerusalem, i luften, blev även han så småningom premiärminister och mottog 1978, tillsammans med Egyptens president Anwar Sadat, Nobels fredspris för att åtminstone de båda börjat föra diplomatiska förhandlingar i stället för att kriga.
Före Israels tillblivelse konspirerade Begin för att mörda brittiske utrikesministern Ernest Bevin som inte ville ha någon judisk stat i Palestina. Menachem Begin ville skicka dödspatruller. Till sist inskränkte man sig till att skicka sammanlagt 20 brevbomber till ledande brittiska politiker.
1967 segrade Israel i det så kallade sexdagarskriget mot Egypten och ockuperade återstoden av Palestina väster om Jordanfloden – det som brukar kallas Västbanken – och Gazaremsan samt Golanhöjderna. Västbanken hade dittills kontrollerats av Jordanien, Gaza av Egypten och Golanhöjderna av Syrien. Med konsekvenserna av sexdagarskriget och den efterföljande ockupationen lever israeler och palestinier i en ännu olöst konflikt. 1987 inleddes vad som kallas den första intifadan, ett uppror bland palestinska ungdomar mot Israels ockupation men också en protest mot egna ledares ineffektivitet och maktlöshet.
Först vid 1990-talets början, efter ett omfattande hemligt kontaktarbete där inte minst Norges regering varit aktiv – därför kallas överenskommelsen Osloavtalet – började Israels premiärminister, krigshjälten Yitzak Rabin, på allvar förhandla med PLO, den palestinska befrielseorganisationen, som Israels politiska ledare fram till dess vägrat erkänna.
1993 skakade Rabin och den palestinske ledaren Yasir Arafat dramatiskt hand i president Clintons närvaro framför Vita huset i USA. Men 1995 mördades Rabin liksom en gång FN:s sändebud, greve Bernadotte, av judiska högerextremister.
I sorgen efter den mördade Rabin såg det ut som om israelerna skulle välja hans socialdemokratiske partivän Shimon Peres till ny premiärminister. Men just då mördade Israels säkerhetstjänst en ledande palestinsk terrorist, Yiyhe Ayyash, kallad “Ingenjören”, genom att aptera en fjärrstyrd sprängladdning i hans egen mobiltelefon.
Som hämnd inledde hans organisation, palestinska Hamas, en rad självmordsattacker mot israeliska mål, och i den uppjagade atmosfär som uppstod segrade i stället för Peres en verklig högerman och hök, Benjamin Netanyahu. I maj 1999 återtog israeliska socialdemokratin regeringsmakten under förre generalstabschefen Ehud Barak (som själv på 1970-talet deltagit i israeliska terroraktioner mot den palestinska ledningen i Beirut).
Fredsprocessen gick under senare delen av 1990-talet i stå. Osloavtalets slutresultat tycktes bli att palestinierna skulle tilldelas fyra separata områden i det klassiska Palestina, territorier som skulle vara åtskilda och genomkorsade av det vägnät som Israel av säkerhetsskäl uppfört. Kanske skulle en tredjedel av de 150 000 judiska bosättare som flyttat in i Palestina sedan sexdagarskriget 1967 tvingas flytta, men de flesta skulle bo kvar under omfattande militär bevakning.
Det gällde också den palestinska staden Hebron, där 500 judar lever, skyddade av Israels armé, som bevakar stadens övriga befolkning, 100 000 palestinier, som om varje palestinier vore potentiell terrorist. Det var i Hebron en judisk bosättare, Baruch Goldstein, 1993 började skjuta omkring sig i stadens moské och mördade 27 palestinier, innan han själv blev ihjälslagen. Goldstein ses av judiska bosättare som en stor hjälte.
I februari 2001 valdes till Israels premiärminister förre generalen Ariel Sharon, självsvåldig hjälte från sexdagarskriget 1967 och ansvarig under Israels invasion av Libanon 1982 för att ha tillåtit kristen libanesisk milis mörda hundratals människor i flyktinglägren Sabra och Chatila i Beirut. I början av sin karriär rensade Sharon som ung kapten i oktober 1953 den palestinska byn Qibya vilket slutade med 80 människors död.
Efter 11 september 2001 likställde Sharon den palestinske ledaren Yasir Arafat med Usama bin Ladin. Sharon beklagade offentligt att han inte redan 1982 vid Israels invasion av Libanon sett till att likvidera Arafat. Under 2002 verkade det som om Sharon till sist skulle lyckas. Den palestinske presidentens ämbetsbyggnad i staden Ramallah belägrades och sköts sönder och samman av Israels armé, och Arafat belades med reseförbud.
Bushregeringen i Washington har ofta förklarat att man accepterar en tvåstatslösning, det vill säga en separat palestinsk stat vid sidan av Israel, men liksom Sharon gjorde man allt för att isolera den visserligen korrumperade men trots allt folkvalde palestinske presidenten.
Samtidigt fortsatte Israel bygga en mur, kallad skyddsbarriär, för att hindra palestinska självmordsbombare från att ta sig in i Israel. Eftersom den så kallade barriären långa sträckor löper över palestinskt territorium, har den kritiserats både av internationella domstolen i Haag och av Israels egen högsta domstol som ett folkrättsvidrigt sätt att annektera ockuperad palestinsk mark.
Hösten 2004 blev USA och Israel till sist av med ”problemet” Arafat, eftersom den palestinske ledaren avled vid 75 års ålder. Efter Arafat valdes Arafats vapenbroder, den 70-årige politiske veteranen Mahmoud Abbas, (också kallad Abu Mazen, det vill säga pappa till sonen Mazen) till palestinsk president, men det visade sig snart att en majoritet palestinier hade större tilltro till den militanta organisationen Hamas, som både instruerat självmordsbombare att slå till mot israeliska civilpersoner och byggt upp skolor och ett socialt nätverk i de många palestinska städerna och flyktinglägren.
När Abbas i januari 2006 tillät palestinskt parlamentsval, segrade Hamas. Att ens tänka sig förhandla med demokratiskt valda terrorister blev för mycket för Israel och USA men också för EU, som stillatigande godtog att Israel satte den palestinska myndigheten i karantän och beslagtog pengar som borde ha kommit den nyvalda Hamasregeringen till del.
När militanta palestinier fortsatte beskjuta Israel med raketer från Gaza och i juni 2006 kidnappade en israelisk underofficer, gick Tsahal, den israeliska armén, på nytt in i Gaza som man under 2005 utrymt och vars judiska bosättare man evakuerat. Det såg ut som en israelisk version av Steven Spielbergs dramatiska andravärldskrigsfilm, som i detta fall skulle ha kunnat kallas ”Rädda korpral Shalit”.
I juli 2006 upprepade den libanesiska gerillarörelsen Hizbollah Hamas´ manöver. Man kidnappade två israeliska soldater och intensifierade sin beskjutning av norra Israel med alltmer långskjutande Katjusja-raketer som snart nådde hamnstaden Haifa. Israel inledde ett omfattande bombkrig mot Libanon där inom kort en miljon människor befann sig på flykt.
Utländska medborgare, bland dem 6 000 svenskar, evakuerades delvis via Syrien sedan Israel bombat Beiruts flygplats och under en tid också blockerade dess hamn. Uppenbarligen lyckades Israels bombattacker inte krossa Hizbollah vars karismatiske ledare Hassan Nasrallah blev hjälte både i arabvärlden och i Iran som länge varit Hizbollahs politiska och militära stöd.
I januari 2006 drabbades Israels premiärminister Ariel Sharon av en omfattande hjärnblödning och förblev liggande i coma. Många ansåg att Sharon, som i all sin brutalitet också var en skicklig taktiker, inte som sin mer osäkre efterträdare Ehud Olmert skulle ha låtit sig dras in i ett omfattande krig i Libanon, där Sharon själv begått klandervärda misstag under Israels ockupation 1982 (just den ockupationen stimulerade framväxten av motståndsrörelsen Hizbollah).
I sin inledande fas hade Israels krig mot Hizbollah och Libanon stort stöd inom Israel, men när även en halv miljon israeler i norra delarna av landet tvangs fly, började stödet för militäraktionen svikta. Dessutom var det, när vapenvila på säkerhetsrådets uppmaning inleddes den 14 augusti 2006, tydligt att Israel trots militär överlägsenhet misslyckats med att driva tillbaka Hizbollah från södra Libanon.
År 2004 släpptes den internationellt kände israelen Mordechai Vanunu ur fängelset efter att ha avtjänat de 18 år, som ådömts honom för att i europeiska medier ha avslöjat Israels hemliga atomvapenprogram.
Trots frigivningen tillåts Vanunu inte lämna Israel. Han ses fortfarande som en säkerhetsrisk för att ha avslöjat vad som numera är allmänt känt. I dag anses Israel vara i besittning av åtminstone 200 kärnvapenladdningar men ställs inte inför något krav att avrusta, varken från FN eller USA, som så enträget kräver att ”ondskans axelmakter”, bland dem Iran och Nordkorea, ska avstå från kärnvapen.
Björn Kumm
Omedelbart angreps den nya staten av sina arabiska grannar, som blev grundligt besegrade. Israel är resultatet av den sionistiska rörelsens komplicerade dröm om ett eget territorium för världens förföljda judar i förskingringen, den så kallade diasporan. Österrikaren Theodor Herzl, rörelsens grundare, tänkte sig ett judiskt hemland, som hade kunnat bli Madagaskar eller Uganda, om respektive kolonialmakt, Frankrike och Storbritannien, som kontrollerade de territorierna, samtyckt.
Efter andra världskriget ställde de judiska bosättarna i Palestina segrarmakterna inför ett faktum som höll på att fullbordas. Nazityskland hade utrotat sex miljoner judar utan att den allierade sidan lyft ett finger för att hindra Förintelsen.
Skamkänslor hos de allierade gjorde dem beredda att godkänna staten Israels tillkomst i det brittiska Palestinamandatet och bortse från att där redan fanns en inhemsk, arabisktalande, palestinsk befolkning. I kriget 1948 drevs åtminstone 700 000 palestinier bort från vad som blev israeliskt territorium. Samma år mördades FN:s sändebud Folke Bernadotte av israeliska terrorister ur den så kallade Sternligan, som fruktade att Bernadotte skulle övertyga FN:s generalförsamling att kräva ett avsevärt reducerat Israel.
Bland Bernadottemordets planläggare befann sig Yitzak Shamir, sedermera Israels premiärminister. En annan tidig terrorist, Menachem Begin, vars rörelse Irgun 1946 sprängde King David Hotel, brittiska kolonialförvaltningens högkvarter i Jerusalem, i luften, blev även han så småningom premiärminister och mottog 1978, tillsammans med Egyptens president Anwar Sadat, Nobels fredspris för att åtminstone de båda börjat föra diplomatiska förhandlingar i stället för att kriga.
Före Israels tillblivelse konspirerade Begin för att mörda brittiske utrikesministern Ernest Bevin som inte ville ha någon judisk stat i Palestina. Menachem Begin ville skicka dödspatruller. Till sist inskränkte man sig till att skicka sammanlagt 20 brevbomber till ledande brittiska politiker.
1967 segrade Israel i det så kallade sexdagarskriget mot Egypten och ockuperade återstoden av Palestina väster om Jordanfloden – det som brukar kallas Västbanken – och Gazaremsan samt Golanhöjderna. Västbanken hade dittills kontrollerats av Jordanien, Gaza av Egypten och Golanhöjderna av Syrien. Med konsekvenserna av sexdagarskriget och den efterföljande ockupationen lever israeler och palestinier i en ännu olöst konflikt. 1987 inleddes vad som kallas den första intifadan, ett uppror bland palestinska ungdomar mot Israels ockupation men också en protest mot egna ledares ineffektivitet och maktlöshet.
Först vid 1990-talets början, efter ett omfattande hemligt kontaktarbete där inte minst Norges regering varit aktiv – därför kallas överenskommelsen Osloavtalet – började Israels premiärminister, krigshjälten Yitzak Rabin, på allvar förhandla med PLO, den palestinska befrielseorganisationen, som Israels politiska ledare fram till dess vägrat erkänna.
1993 skakade Rabin och den palestinske ledaren Yasir Arafat dramatiskt hand i president Clintons närvaro framför Vita huset i USA. Men 1995 mördades Rabin liksom en gång FN:s sändebud, greve Bernadotte, av judiska högerextremister.
I sorgen efter den mördade Rabin såg det ut som om israelerna skulle välja hans socialdemokratiske partivän Shimon Peres till ny premiärminister. Men just då mördade Israels säkerhetstjänst en ledande palestinsk terrorist, Yiyhe Ayyash, kallad “Ingenjören”, genom att aptera en fjärrstyrd sprängladdning i hans egen mobiltelefon.
Som hämnd inledde hans organisation, palestinska Hamas, en rad självmordsattacker mot israeliska mål, och i den uppjagade atmosfär som uppstod segrade i stället för Peres en verklig högerman och hök, Benjamin Netanyahu. I maj 1999 återtog israeliska socialdemokratin regeringsmakten under förre generalstabschefen Ehud Barak (som själv på 1970-talet deltagit i israeliska terroraktioner mot den palestinska ledningen i Beirut).
Fredsprocessen gick under senare delen av 1990-talet i stå. Osloavtalets slutresultat tycktes bli att palestinierna skulle tilldelas fyra separata områden i det klassiska Palestina, territorier som skulle vara åtskilda och genomkorsade av det vägnät som Israel av säkerhetsskäl uppfört. Kanske skulle en tredjedel av de 150 000 judiska bosättare som flyttat in i Palestina sedan sexdagarskriget 1967 tvingas flytta, men de flesta skulle bo kvar under omfattande militär bevakning.
Det gällde också den palestinska staden Hebron, där 500 judar lever, skyddade av Israels armé, som bevakar stadens övriga befolkning, 100 000 palestinier, som om varje palestinier vore potentiell terrorist. Det var i Hebron en judisk bosättare, Baruch Goldstein, 1993 började skjuta omkring sig i stadens moské och mördade 27 palestinier, innan han själv blev ihjälslagen. Goldstein ses av judiska bosättare som en stor hjälte.
I februari 2001 valdes till Israels premiärminister förre generalen Ariel Sharon, självsvåldig hjälte från sexdagarskriget 1967 och ansvarig under Israels invasion av Libanon 1982 för att ha tillåtit kristen libanesisk milis mörda hundratals människor i flyktinglägren Sabra och Chatila i Beirut. I början av sin karriär rensade Sharon som ung kapten i oktober 1953 den palestinska byn Qibya vilket slutade med 80 människors död.
Efter 11 september 2001 likställde Sharon den palestinske ledaren Yasir Arafat med Usama bin Ladin. Sharon beklagade offentligt att han inte redan 1982 vid Israels invasion av Libanon sett till att likvidera Arafat. Under 2002 verkade det som om Sharon till sist skulle lyckas. Den palestinske presidentens ämbetsbyggnad i staden Ramallah belägrades och sköts sönder och samman av Israels armé, och Arafat belades med reseförbud.
Bushregeringen i Washington har ofta förklarat att man accepterar en tvåstatslösning, det vill säga en separat palestinsk stat vid sidan av Israel, men liksom Sharon gjorde man allt för att isolera den visserligen korrumperade men trots allt folkvalde palestinske presidenten.
Samtidigt fortsatte Israel bygga en mur, kallad skyddsbarriär, för att hindra palestinska självmordsbombare från att ta sig in i Israel. Eftersom den så kallade barriären långa sträckor löper över palestinskt territorium, har den kritiserats både av internationella domstolen i Haag och av Israels egen högsta domstol som ett folkrättsvidrigt sätt att annektera ockuperad palestinsk mark.
Hösten 2004 blev USA och Israel till sist av med ”problemet” Arafat, eftersom den palestinske ledaren avled vid 75 års ålder. Efter Arafat valdes Arafats vapenbroder, den 70-årige politiske veteranen Mahmoud Abbas, (också kallad Abu Mazen, det vill säga pappa till sonen Mazen) till palestinsk president, men det visade sig snart att en majoritet palestinier hade större tilltro till den militanta organisationen Hamas, som både instruerat självmordsbombare att slå till mot israeliska civilpersoner och byggt upp skolor och ett socialt nätverk i de många palestinska städerna och flyktinglägren.
När Abbas i januari 2006 tillät palestinskt parlamentsval, segrade Hamas. Att ens tänka sig förhandla med demokratiskt valda terrorister blev för mycket för Israel och USA men också för EU, som stillatigande godtog att Israel satte den palestinska myndigheten i karantän och beslagtog pengar som borde ha kommit den nyvalda Hamasregeringen till del.
När militanta palestinier fortsatte beskjuta Israel med raketer från Gaza och i juni 2006 kidnappade en israelisk underofficer, gick Tsahal, den israeliska armén, på nytt in i Gaza som man under 2005 utrymt och vars judiska bosättare man evakuerat. Det såg ut som en israelisk version av Steven Spielbergs dramatiska andravärldskrigsfilm, som i detta fall skulle ha kunnat kallas ”Rädda korpral Shalit”.
I juli 2006 upprepade den libanesiska gerillarörelsen Hizbollah Hamas´ manöver. Man kidnappade två israeliska soldater och intensifierade sin beskjutning av norra Israel med alltmer långskjutande Katjusja-raketer som snart nådde hamnstaden Haifa. Israel inledde ett omfattande bombkrig mot Libanon där inom kort en miljon människor befann sig på flykt.
Utländska medborgare, bland dem 6 000 svenskar, evakuerades delvis via Syrien sedan Israel bombat Beiruts flygplats och under en tid också blockerade dess hamn. Uppenbarligen lyckades Israels bombattacker inte krossa Hizbollah vars karismatiske ledare Hassan Nasrallah blev hjälte både i arabvärlden och i Iran som länge varit Hizbollahs politiska och militära stöd.
I januari 2006 drabbades Israels premiärminister Ariel Sharon av en omfattande hjärnblödning och förblev liggande i coma. Många ansåg att Sharon, som i all sin brutalitet också var en skicklig taktiker, inte som sin mer osäkre efterträdare Ehud Olmert skulle ha låtit sig dras in i ett omfattande krig i Libanon, där Sharon själv begått klandervärda misstag under Israels ockupation 1982 (just den ockupationen stimulerade framväxten av motståndsrörelsen Hizbollah).
I sin inledande fas hade Israels krig mot Hizbollah och Libanon stort stöd inom Israel, men när även en halv miljon israeler i norra delarna av landet tvangs fly, började stödet för militäraktionen svikta. Dessutom var det, när vapenvila på säkerhetsrådets uppmaning inleddes den 14 augusti 2006, tydligt att Israel trots militär överlägsenhet misslyckats med att driva tillbaka Hizbollah från södra Libanon.
År 2004 släpptes den internationellt kände israelen Mordechai Vanunu ur fängelset efter att ha avtjänat de 18 år, som ådömts honom för att i europeiska medier ha avslöjat Israels hemliga atomvapenprogram.
Trots frigivningen tillåts Vanunu inte lämna Israel. Han ses fortfarande som en säkerhetsrisk för att ha avslöjat vad som numera är allmänt känt. I dag anses Israel vara i besittning av åtminstone 200 kärnvapenladdningar men ställs inte inför något krav att avrusta, varken från FN eller USA, som så enträget kräver att ”ondskans axelmakter”, bland dem Iran och Nordkorea, ska avstå från kärnvapen.
Björn Kumm
Israels kärnvapen och förbjudna vapen..
Är Israels kärnvapen mindre farliga?
Astrid Boman | augusti 17, 2009
Israel vill bomba Iran på grund av att de i en framtid skulle kunna skaffa kärnvapen. Jag ser ofta i media att man felaktigt skriver om Irans kärnvapenprogram trots att det handlar om fredligt energiprogram. Det kan IAEA intyga. Så stark är den sionistiska lobbyismen att journalister medvetet eller omedvetet ger intryck av att Iran har ett kärnvapenprogram. Israel har kärnvapen. Varför gör IAEA inga kontroller där? När ska USA och NATO bomba Israel på grund av deras kärnvapenprogram? Naturligtvis är bomber inte den lösning på problem som vi rekommenderar men för USA och NATO är våld den enda vägen att vandra när det gäller att ”skapa fred, införa demokrati, förbättra kvinnans situation, förhindra fundamentalism m.m. m.m.” Ja, det finns många omskrivningar på begreppet imperialism.
Media: DN, Aftonbladet, Dagen.
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, Bomba, IAEA, USA, NATO, kärnvapen, politik,
Israel begår allt om brott och USA säger inget
Amer Al-bayya | november 22, 2009 Din kommentar väntar på att bli godkänd
Israel begår allt om brott och USA säger inget men kan man fråga varär FN??..Fns rykte gick åt helvete.efter USAs krig mot Irak har FN förlorat mycket i världen och man vet att det är USA som bestämmer över FN..USA fick hota Iran många gångar, UK och Frankrike gör likadan men inte ett ord mot Israel som har atom och förbjudna vapen mer än vad UK har..
Det är äckligt att man kan vara orättvis så här och araber hatar allt sån lögner och orättvisor..Araber vill bra vapen men de får inte fast att oljans pengar sitter i USA..Israel får det bästa vapen och under kriget mot Gaza från USA..Israel får sälja allt vapen men araber får inte…
Men felet ligger hos arabiska ledare..De är sjuka, fega och svaga..De kan stoppa olja bara en gång och USA blir bara skit men araber är för USA och de gör inte det..Saddam var sån men han fick krig och arabernas ledare hat..Han ville befria Palestina ..
Vi måste tänka på att 10 miljoner ska inte göra så här på världen…Vi måste kämpa hård för rättvisan, moral och bra samvete annars kan man inte leva så här..STOPPA ALLA ISRAELS VAPEN -ATOM OCH FÖRBJUDNA VAPEN-..STOPPA ALLA HJÄLP OCH STÖD TILL ISRAEL..VI MÅSTE PROTESTERA HÅRD..
Astrid Boman | augusti 17, 2009
Israel vill bomba Iran på grund av att de i en framtid skulle kunna skaffa kärnvapen. Jag ser ofta i media att man felaktigt skriver om Irans kärnvapenprogram trots att det handlar om fredligt energiprogram. Det kan IAEA intyga. Så stark är den sionistiska lobbyismen att journalister medvetet eller omedvetet ger intryck av att Iran har ett kärnvapenprogram. Israel har kärnvapen. Varför gör IAEA inga kontroller där? När ska USA och NATO bomba Israel på grund av deras kärnvapenprogram? Naturligtvis är bomber inte den lösning på problem som vi rekommenderar men för USA och NATO är våld den enda vägen att vandra när det gäller att ”skapa fred, införa demokrati, förbättra kvinnans situation, förhindra fundamentalism m.m. m.m.” Ja, det finns många omskrivningar på begreppet imperialism.
Media: DN, Aftonbladet, Dagen.
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, Bomba, IAEA, USA, NATO, kärnvapen, politik,
Israel begår allt om brott och USA säger inget
Amer Al-bayya | november 22, 2009 Din kommentar väntar på att bli godkänd
Israel begår allt om brott och USA säger inget men kan man fråga varär FN??..Fns rykte gick åt helvete.efter USAs krig mot Irak har FN förlorat mycket i världen och man vet att det är USA som bestämmer över FN..USA fick hota Iran många gångar, UK och Frankrike gör likadan men inte ett ord mot Israel som har atom och förbjudna vapen mer än vad UK har..
Det är äckligt att man kan vara orättvis så här och araber hatar allt sån lögner och orättvisor..Araber vill bra vapen men de får inte fast att oljans pengar sitter i USA..Israel får det bästa vapen och under kriget mot Gaza från USA..Israel får sälja allt vapen men araber får inte…
Men felet ligger hos arabiska ledare..De är sjuka, fega och svaga..De kan stoppa olja bara en gång och USA blir bara skit men araber är för USA och de gör inte det..Saddam var sån men han fick krig och arabernas ledare hat..Han ville befria Palestina ..
Vi måste tänka på att 10 miljoner ska inte göra så här på världen…Vi måste kämpa hård för rättvisan, moral och bra samvete annars kan man inte leva så här..STOPPA ALLA ISRAELS VAPEN -ATOM OCH FÖRBJUDNA VAPEN-..STOPPA ALLA HJÄLP OCH STÖD TILL ISRAEL..VI MÅSTE PROTESTERA HÅRD..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)